Stockholm - Bloggen om stan

Stockholm - Bloggen om stan

Mälarens drottning

Stockholm; allt om stan. Vad är bra, vad är vackert, hur växer stan, lär vi av våra misstag? Ger nog inte alltid rätta svar, men kanske en del att tänka på.
Dessutom en del allmänna betraktelser.

Se även mina bästa bildpar, längre ner på bloggen.
Bilderna är upphovsrättskyddade men det är ok att använda enstaka bilder privat om du skriver var de kommer från.
Skriv gärna kommentarer.
mvh!
Svante Björkum

Ny bok

StockholmsbilderPosted by svante björkum Tuesday, September 29 2009 16:16:57

Var på bokmässan och läste ur min nya bok, "Lilla fula lillebror". Det var kul och givande, men roligast kanske recensionerna på boken, se bara den här...:

"en favorit i höstens barnboksflod"

"Lilla fula lillebror

Vad gör man med en lillebror som ingenting kan, vet eller förstår?

I förtjusande bilderboken "Lilla fula lillebror" av Svante Björkum (Bokförlaget Pennan) är familjens nytillskott precis lika hopplös som nyfödda brukar vara i syskonens ögon;
"Ligger i sin säng och rapar,
skränar, skriker högt och gapar.
Han gör aldrig som han ska, nej,
inte är han nåt att ha."

Storasyster Lisa beklagar sig men finner slutligen på råd och tar med lillebror ut på äventyr – för hur skulle det gå
"... om en unge aldrig fick va mé ,
utan alltid bara satt brevé"?
Rappa rim i Hellsingsk anda och färgstarka, uttrycksfulla bilder gör "Lilla fula lillebror" till en favorit i höstens barnboksflod.
Och jag skattar mig lycklig att jag har flera nyblivna storayskon i min närhet att läsa högt för. "

Åsa Eriksson Ahnfelt

Länstidningen Östersund

29 september 2009

  • Comments(0)//svante.pennan.se/#post62

Sagan om Gamla stan del 4

StockholmsbilderPosted by svante björkum Wednesday, June 17 2009 13:47:11

Spökena i badet

Storkyrkobadet var fantastiskt. Nere i månghundraåriga gamla valv ligger en liten bassäng, en bastu och en rad av små sittbadkar som fylls med ångande hett vatten.

Badet var från början en enkel praktisk angelägenhet. Barnen i skolan lärde sig inget. De kunde helt enkelt inte lyssna på sin lärare. De kunde inte ens sitta still. Låter som en helt vanlig busklass idag, men se det var det inte, för detta var på 1930-talet när disciplinen var stenhård. När linjaler smattrade över de stackars glinas små fingrar eller när pekpinnar ven över ömma bakdelar. Men ändå kunde de små inte förmå sig att sitta still. Ingen disciplin i värden fick dem uppmärksamma. Varför?

Jo dessa:

Huvudlus.

eller framför allt dessa:

Vägglus.

Barnen hade löss. Å när sen läraren smittades blev upprördheten stor. Man byggde bad och inledde skoldagen med redigt morgonskrubb.

Jag vet hur det är. Faktiskt. Det begav sig så att en dag i Paris, eller snarare natt, fick jag denna spännande upplevelse. Jag var 17 och mina pengar räckte till en övernattning på hotell, annars sov jag i hängmatta. Paris billigaste hotell i cartier Latin, hade en liten lucka, inte helt olik den i badet, där en äldre man satt och tog emot betalning och först förstod jag inte frågan, men senare i livet har jag förstått. Han undrade hur lång tid jag ville ha rummet. En kvart, en timme? Jaha, en hel natt…

Nåväl. Jag vaknade på morgonen av att det kliade. Jag hade långa, smala röda streck på magen, på benen, på armarna som visade sig bestå av en rad små bett…Ja, det är sant. De bodde i madrassen. Så här läser jag i ett klipp på Internet:

Suger blod. Vägglusen är skygg och trivs bäst i madrasser. Dess längd är 1-4 millimeter. På nätterna kryper den fram för att suga människoblod, och lämnar efter sig kliande bett och blodspår. En vuxen vägglus kan på tio minuter suga i sig blod till en storlek av sju gånger sin egen vikt
Tillsammans med kackerlackan är vägglusen det svåraste skadedjuret att bekämpa.

Nåväl tillbaka till badet som byggdes av disciplinskäl, och vad som händer där på nätterna…

Fortsättning följer…

  • Comments(0)//svante.pennan.se/#post61

Saganom Gamla stan del 3

StockholmsbilderPosted by svante björkum Tuesday, June 16 2009 16:56:33

Toaletten

Toaletten låg på vinden. Men, sa Ingrid, som var portvakt, det är minsann inga dass inte! Ånej, riktiga vattenklosetter. Jo, du. Hon och Brage, hennes sambo och herr Nilsson högst upp delade på den ena och jag hade, hör och häpna, helt själv den andra.

Det kändes rätt lyxigt, lya i Gamla stan med egen vattentoalett.

Men det var ändå inte supermodernt, för i taket hängde en naken koltrådslampa, och se den, den fick man a b s o l u t inte släcka. Få då kunde hela toastolen frysa sönder. Jo, du.

En liten praktisk lustighet uppstod också. Toan låg två trappor upp med låst järngrind som måste passeras för att komma upp på vinden, det var ett redigt hänglås, som satt för en smidd järnregel som slamrande skulle föras åt sidan och sen skulle ytterligare ett lås forceras innan man var inne i sitt bås. Så man gick ju bara på toaletten när man skulle bajsa. Kissa gjordes i slasken i trappan. Det var helt okej, utom högst upp. Herr Nilsson spolade inte sin vask, så de luktade piss helt enkelt. Men, vad gjorde det, där uppe fick dom väl göra som de själva ville. Men jag fick något, som jag senare har fått den psykologiska förklaringen till; en betingning. Först fattade jag ingenting, men många år efter det att jag flyttat så händer något varje gång jag går upp på en vind: jag blir bajsnödig. Så fort jag känner den faktiskt rätt vackra doften av månghundraåriga bjälkar blandad med den där, av från de heta takplåtarna smått brända doften från tjärat virke och damm, eventuellt spetsat med lukten från intorkad duvskit så händer det: Jag måste akut bajsa. Nu vet jag; det är en betingning, en betingad reflex, som bottnar i att varje gång som jag kände den lukten, där på vinden vid min allra första lilla lya i Gamla stan, så satt jag förnöjt på toa. Än idag är det så, obetingat har jag en lite smått lustig betingning.

Fortsättning följer...

Spökena i badet

Hålet i väggen

Brandkåren

  • Comments(2)//svante.pennan.se/#post60

Sagan om Gamla stan, del 2

StockholmsbilderPosted by svante björkum Monday, June 15 2009 16:33:46

Badtanten

Lägenheten var underbar. Två minirum, ett ’kök’ med järnspis med kåpa över och ett rum med kakelugn. Jag lät dra in vatten i köket från trappan och satte in en varmvattenberedare.

Nu hade jag ju riktigt kök, med vatten och allt, det var mysigt men trångt. Rummen var som väl tilltagna telefonkiosker. Badrum fanns givetvis inget, men stans läckraste bad, Storkyrkobadet, rakt över torget. Tisdagar och fredagar var det herrbad och vi var faktiskt några få som gick där regelbundet – för att vi inte hade eget bad.

Badtanten var snäll och hade suttit där i hundra år. Jag fick rabatt och extra tvål. Jag lyckades sen med konststycket att byta till mig enkelrummet, som låg på mitt våningsplan, från badtanten. Hon fick min brorsas övergivna lägenhet (han flyttade ut från centrum med sin nya familj) och jag fick enkelrummet.

Nu förfogade jag över hela våningsplanet. Så burget och fint. Våning. Det sa man på Östermalm, där hade man inte lägenhet, där hade man våning. Jag var nu med våning i Gamla stan.

I Paris innerstad har mycket välbärgade familjer ’hotel particulière’ alltså helt egna hus ofta på tre-fyra våningar och byggt kring en liten egen gård, som en liten herrgård i stan. Snäppet sämre är att man ’bara’ har ett eget våningsplan och fjuttigast av allt är givetvis en lägenhet - som inte ens upptar ett eget etage.

Men trots att min våning i Gamla stan bestod av tre små rum på mindre yta än en friggebod per styck, så var det faktiskt just; en våning, för se större än så var inte huset.

fortsättning följer...

  • Comments(0)//svante.pennan.se/#post59

Sagan om Gamla stan del 1

StockholmsbilderPosted by svante björkum Wednesday, June 10 2009 17:24:47


Min första lägenhet i Gamla stan låg på Själagårdsgatan 21 mitt emot skolan.
Jo, jag hade lite bättre utgångspunkt än många unga, jag hade fått en egen lägenhet på en bakgata vid Sankt Eriksplan. Någon ville hellre bo i en fyra i morfars hus i Västerås än i ettan som jag fick på Norrbackagatan.

Men vilken lycka! 16 år och egen lya. Alla skolkamraterna kom till mig, vi hade fest, sjöng och gjorde varma mackor eller bara satt och snackade oss igenom nätterna. Fria från alla jobbiga föräldrar.

Men det fanns något ännu intressantare än Vasastan, nåt som måste uttalas nästan med en viskning; Gamla stan…

Det tog två år av idogt letande i DN:s bostadsannonser, men 1969 hittade jag till slut annonsen: ”Etta i Gamla stan, ej kök o toal”. Visserligen var den bara på 24 kvadrat och visserligen fanns det bara vatten i trappan och visserligen låg toan på vinden. Men, vilken grej! 120 kronor i månaden, kakelugn och Gamla stan!

Gamla stansbon gamla fru Petterson kom och tittade på min lägenhet på Norrbackagatan. Redan på vägen upp blev jag förskräckt, vad skulle hon tycka? Vi klev in i den skraltiga, slitna, riktigt gamla hissen och drog för den slamrande dörren och sen grinden. Idag gick den, och trappan kämpade sig knirrande långsamt runt oss.

- Åh, sa hon bara; hiss!

Hon tittade på mitt kök, två kvadrat och svart gasspis med två lågor och polletter.

- Åh, sa hon; eget kök!

Sen tittade hon på mitt badrum, gammalt sprucket badkar, toalett med vattentank högt uppe i taket och ett slitet brunblankt snöre att dra i, väggarna var målade i servalack; mörkgröna och rören i ljust orange. (alltså jag var 16 när jag flyttade in och det var sextiotal…)

- Åh, sa hon; egen toalett!

Sen tittade hon på mitt trånga, lilla, tungt övermöblerade rum som jag tapetserat med mörkgröna morristapeter med gigantiska böljande ormbunkemotiv och väldiga lampskärm med tyg i samma mönster och tjocka tofsar, hon såg på den suckande trasiga tramporgeln som jag fått gratis från skolan och de hellånga gardinerna som ordentligt täckte fönstret, men det var mörkt och dammkorvarna låg ordentligt inpetade under sängen.

- Åh, sa hon; så stort.

Sen drog vi undan morrisormbunkegardinerna och såg hon på min utsikt; några mörka fasader mot norr helt garanterat utan solchans.

- Åh, sa hon; på den här gatan är jag född, för 85 år sedan!

Varmt tryckte vi varandras händer. Båda var vi lika lyckliga.

Jag gick enträget fram och tillbaka dragandes mina möbler från Sankt Eriksplans baksida till Tyska Brunnsplan på en liten barnskrinda som jag fått låna från Storkyrkoskolans lekis.

Jag skulle snart fylla 18 och nu, ja nu skulle jag bli konstnärsbohem.

Tyska brunnsplan då det begav sig, mitt hus låg till höger bredvid polisstationen.
Bilder ur Stockholm - från tid till annan, se länken till höger.


Fortsättning följer...


  • Comments(0)//svante.pennan.se/#post58

Öppna ljussignalen!

StockholmsbilderPosted by svante björkum Monday, June 08 2009 11:29:50

På grund av det stora skeppsracet invid Skeppsbron så har biltrafiken dit stoppats och ljussignalerna för bilarna vid Munkbron/Slussplan stängts av.

Man samtidigt har man stängt av ljussignalen för de som går över Munkbroleden.

Onödigt.

Många blir lurade, de vita linjerna finns kvar i gatan, trots att övergångsstället stängts av. Det här är också skolvägen till Storkyrkoskolan för Söderbarnen och skolvägen till Björngårdsskolan för Gamla stansbarnen. Föräldrar, skola och fritids har inte informerats om att det är lämpligt att nu provgå en ny, längre väg med barnen.

Allt i onödan. Det är ju bara en teknisk fråga, att låta ljussignalerna för de gående få vara igång även om bilarna inte får svänga in mot Skeppbron.

Krister Bergström, på gatukontoret svär sig fri, de har bara gjort som de blivit tillsagda. Planeraren; Mats Fager har vänligt åkt iväg för att titta, men sen tog det stopp.

Här behövs tydligen ingen signal…



  • Comments(0)//svante.pennan.se/#post57

Jippon i stan

StockholmsbilderPosted by svante björkum Monday, June 08 2009 07:56:20

Först; jag gillar jippon i stan. Det är härligt att stan lever att man emellanåt får springa på gatorna, att det ibland serveras både mat och öl i tält och att man får gratis underhållning från maffiga scener. Men…

Vi måste vara medvetna om att varje jippo i sig ställer till praktiska besvär. Allt det vanliga måste få fungera. När vi nu ska få se vackra skepp måste parkeringarna bort, besvärligt för en del, Skeppsbron måste stängas av, ännu besvärligare för än fler. Återvinningsstationen måste bort, flanörerna måste lämna kajen, utsikten tas bort, osv, osv…

Därför måste varje jippo minimeras i tid. Det är viktigt. Att stå ut en vecka kan ofta vara överkomligt men det senaste; Tall ship race, heter det visst, spärrar av hela Skeppsbron, hela kajen för trafik, för gående för alla; under fem veckor. Fem veckor, mer än en hel månad. Hur många dar kan man då få se skeppen? Svar 5, enligt vad jag har hört.

Jag tycker att stan gör fel, som hyr ut kajen så lång tid, när vi, som ju egentligen har den, får några dagars underhållning. En dag innan och en dag efter skeppen skulle vara rimligt.

Kul? Ja.
Snabbt och elegant? Nej.

  • Comments(0)//svante.pennan.se/#post56

Sthlm-Paris

StockholmsbilderPosted by svante björkum Friday, May 29 2009 10:38:31
Bara som en liten jämförelse på temat "vackra nedlagda linjer".
Till vänster Stockholms innerstad, Södermalm, till höger Paris innerstad "la petite centure"
Se även http://josephzohn.blogspot.com/
På Görans sköna blogg finns järnvägar och mycket annat godis.

  • Comments(1)//svante.pennan.se/#post55
« PreviousNext »